Författararkiv: Dubbla pengen

”A local war against illiteracy” – District Education Officer i Lofa

”Ett lokalt krig mot analfabetism” – så beskriver den lokala utbildningsansvarige i distriktet i Lofa satsningen där Utbildningsfonden nu bygger tre skolor i några av de mest isolerade byarna under ledning av Momolu Vannie.

De tre jordbruksbyarna ligger långt ut i en avlägsen del i Lofa i Liberia. Även om de ligger nära varandra, betyder det en timme mellan dem. Efter några veckors arbete ute i byarna kom igår äntligen bilder och rapport från teamet på plats. Arbetet har invigts formellt och som lokala traditioner kräver. Land har rensats.  Material tagits ut på vägar som ibland ser ut som stigar. Det grävs. Byarna är delaktiga. Och det byggs. Det går bra. Kolla in de härliga bilderna !

Tack alla som är med och stöttar Liberias kids !

Stötta gärna på bankgirot 876-6834. 100% av gåvan går till Liberia.

Tradictional Women leader participating in SEFL funded Pasowolahun school project

Massive constructions begins

Lucasu Community prepares ground for school construction

Material to be transported to school projects being loaded

F Bambayan school foundation begings

Acting District education Officer discribed 3 schools construction as massive declaration of war against illitracy

Clan chief during SEFL funded Lucasu school construction

 

 

Annonser

853 695 SEK

Utbildningsfonden tackar alla sina givare för 853 695:- under 2017. 100% av gåvorna går enligt stadgarna till kostnader i Liberia och ändamålet – dvs utbildning i Liberia.

Pengarna har delvis använts till att färdigställa Segisu-skolan i Lofa. Men framförallt är det grundplåten i de tre helt nya skolor som nu byggs i otillgängliga byar i Lofa-regionen, nämligen F Bambayan, Pasowolahun och Lucasu. Totalt byggs 24 st klassrum, torrdass, skolmöbler, skolböcker etc.

Vi gillar transparens. Om du undrar hur budgeten ser ut för en skola, så kan du se vad allt kostar i bilden nedan.

Vi är mycket stolta över den blandning av engagerade givare som har möjlighet att årligen ge extra stora stöd och alla de givare  som stöttar våra insamlingar löpande. I Liberia är BNP ca 10:-/dag. Då bli alla gåvor stora. Förutom ovärderliga fina skolplatser och hopp blir våra projekt oerhört viktiga injektioner i lokala ekonomin.

Ikväll ser Liberia ut att för första gången på 70 år skifta makten på ett fredligt och demokratiskt sätt.

Vi är mer övertygande än någonsin att stöd till utbildning ock kunskap alltid är rätt. Vi är stolta över det vi skapar tillsammans.

Vi önskar alla ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År !

God Jul, presidentval och Lofa-tack !

Nu är teamet på plats i Lofa för möten med lokala representanter – för starten av byggandet av de tre skolorna i F Bambayan, Pasowolahun och Lucasu.
Läs mer om Lofa här.

Stort tack till alla som stöttat med gåvor till skolbänkar senaste perioden !
Berndt Kockum, Susanna Hedberg, Magnus Andersson, Malcolm Reuterswärd, Kenneth Johansson, Janita Sundblad, Planck Psykologbyrå, Nicklas Johansson, Anders Hillström, Lars Thomasson, Mattias Bengtsson, Anna Larsén, Thomas Wahlgren, Jakob Lassen, Magdalena Tropp, Daniel Reithner, Åsa Uddén, Anna-Brita Henning, Pierre Sjödell, Martin Öberg, Gun Öberg, Christine Lindgren, Immi Adamsson, Tor Kamsvåg, Maria Westin, Marie Enbuske, Lars Gelin, David Vujic, Peter Henning.

På annandagen har Liberia sin andra valomgång i sitt presidentval.

Vi önskar alla en riktigt God Jul och Liberia ett säkert och rättvist val.

Har du sista-minuten-behov av julklapp – så behövs det ännu mera lokalproducerade skolbänkar. 100% av gåvan till ändamålet på bankgirot 876-6834. 

cropped-img_2911.jpg

3st nya fina skolor till Lofa – vi tackar alla hjältar ! !

Förra året byggde Utbildningsfonden en skola i en mycket avlägsen del i Lofa i Liberia. Vi ville försöka nå ut till de allra mest isolerade platserna. Det gick bra! En fin skola byggdes i Segisu. Lokala samhället stöttade t o m nya broar för att nå ut med byggmaterialet. Skolbänkar byggdes på plats. Projekt som ger utbildning & en välbehövlig skjuts i ekonomin, där BNP är mindre än 8 kr/dag ! (Sverige har ca 1000:-/dag).

Nu är vi fantastiskt glada att ha alla detaljer klara för byggande av hela 3 st skolor till i samma region Lofa. Budget finns ner på spik-, cement- och zinktaksnivå. Det är skolor som stödjer avlägsna byar. 2 st skolor har 9 st klassrum och en skola har 6 st klassrum. Alla skolor får skolmöbler, skolböcker och även enkla toaletter.

Om du vattnar rätt kan det växa skolor och kunskap överallt

Byggandet ska börja efter de Liberianska valen i mitten på oktober. Tyvärr kan man inte vara säker på att det inte blir oroligt. Vi startar under senhösten och bli klara under våren.

Sen ska det finnas tre fina skolor som kan förbättra framtiden för 1200-1500 elever och ge hopp på platser där det behövs som mest. Så här fin blev skolan i Segisu – dit inte en bil nått på månader.

Segisu-skolan som byggdes senast ligger vacker på en höjd

Vi och Liberias kids tackar alla hjältar. Första finansieringen under 2017 (50%) sker tack vare:

-Tedde Jeansson Sr 200.000:-
-Erik Mitteregger 200 000:-
-Erik Salén genom Largus 50 000:-
-Max Mitteregger genom Mittkap AB 50 000:-
-Stefan Forsmark 50 000:-
-Peter Henning genom Youni 30 000:- plus omkostnader för inspektion
-Mats Oretorp 20 000:-  plus omkostnader för inspektion
-Petter Börsum genom Visinge Konsulting 15 000:-
-Liisa Kiviloog 10 000:- plus omkostnader för inspektion

samt stöd senaste perioden från Anna-Brita Henning, Berndt Kockum, Bodil Hildemar/Johanna Ritvad, Thomas Johannesson, Åsa Uddén och Jenny Reithner/Fam Silvstrand,

100 % av dessa gåvorna går till projekten i Liberia i enlighet med föreningens stadgar.

Kan och vill du vara med och och stötta ? Bankgirot är 876-6834. Alla gåvor är stora !

Besök i en egen värld i Segisu i Lofa – skola och vägar

Dags att besöka skolan Utbildningsfonden byggt i Segisu i Lofa i norra Liberia under 2016. Momolu Vannie som ansvarat för byggandet av skolan sa när vi åkte från Monrovia: ”Remember that the road will get worse, however bad you think it is”.  Efter att ha bilat genom Västafrika på 80-talet var jag ganska säker på att ha sett en hel del. Men Momolu hade rätt. Stora jeepen som vi hyrt funkade inte enligt Momolu, utan bara en största modell Land Rover av äldre modell funkade. Vi bytte. Först skulle hyrbilsfirman bara flytta nummerskylten från andra bilen…

Vi skulle åka till en annan egen värld. Första 20 milen är som en bättre svensk landsväg. Bl a tack vara svensk hjälp genom SIDA inom ett större projekt. Att hjälpa med vägar är så rätt. Landet lider konstant av att inte kunna transportera varor utan ohyggliga kostnader – om det ens går. Det jordbruket producerar möglar ofta bort. Därför satsar även SIDA bl a på sk feeder roads, som ökar möjligheterna att få ut godset till vägarna överhuvudtaget. Resterande sträcka från Gbarnga till Lofas provinsstad Voinjama är det 20 mil till. Första sträckan tog 2h (100 km/h i snitt), andra sträckan tog 6.5h (31km/h i snitt). Men det var bara början.

Vägen mot Segisu – och då är det torrsäsong just nu

Efter en övernattning i Voinjama på enkelt s k Guesthouse började den riktigt dåliga vägen på väg till Segisu, som blev värre och värre. Ett av huvudskälen till att Segisu-skolan blev så försenad var att det först behövdes en ny bro, för att få ut materialet och att skogsstigen behövde rensas av communityn för att kunna få ut byggmaterialet. Det som inte producerades lokalt. Resan gick över mindre bergspass och över en ovanlig savann där det fortfarande finns djur som antiloper, leopard, buffalo och faktiskt t o m elefant och lejon – även om de är oerhört ovanliga. Bakom passet finns totalt 14 st mer eller mindre isolerade byar. En egen värld.

En egen värd

Byar som har fantastiska förutsättningar med aktivt jordbruk som ris, jordnötter, kakao, kaffe, palmolja etc. Just det – men mer eller mindre omöjligt att transportera ut det på ett vettigt sätt. Här nådde vi nu en snitthastighet med 13km/h och då bromsar man aldrig i kurvorna, man ”vet” att det inte kommer nån annan. Men man tutar. Att åka bil här under regnsäsongens månader går inte alls.

Extra imponerad blev jag att förstå att det var i den här terrängen som teamet fick ut vår hjälp under Ebolan för två år sedan (mer info finns på hemsidan), den skedde med motorcyklar. Den hjälpen kan jag lova att man kom ihåg i byarna. Vi åkte genom byar som Kpakutata, Zawordamai. Sista biten hade ingen bil åkt på månader. Det kändes som att åka in i en egen värld.

Palmolja extraheras

I en vacker glänta låg byn Segisu. Redan vi infarten låg skolan på en fin höjd – precis som på bilderna vi fått skickade. Vårt besök engagerade hela byn och ett antal formella representanter. Byarna har en stark lokal styrning med många representanter – som alla håller fina långa tal. Här får man inte ha bråttom på ceremonier. Efter en timme på skolgården fick vi se klassrummen. En fin byggnad som håller bra kvalitet där det inte alls funnits en skola innan. Skolan hade dessutom nu fått barn från ett par intilliggande byar Wahnlana och Botaihiwa. Segisu-byn är ett nav med ett bra läge jämfört med kringliggande byar. Därför brändes tyvärr alla husen ner under inbördeskriget – som var den hemska förklaringen till frågan varför den byn såg lite ”nyare” ut.

Segisu-skolan ligger vacker på en höjd

Just nu går drygt 250 st elever i Segisuskolan. De vill försöka få även högstadium. Segisu och kringliggande byars elever som vill nå högstadiet måste nu gå ca 9h bärande mat på huvudet och bo borta ett par veckor i stöten till staden Kolahun. Byns föräldrar undersöker hur de skulle kunna få dit en lärare som kan hantera högstadiet. Entusiasmen över skolan var stor och vi tackade för byns engagemang i byggandet. Som traditionerna kräver blev jag en get och en höna rikare – som jag skänkte vidare under resan. Dessutom fick jag gärna ta en farm om jag ville.

/Peter Henning åt Utbildningsfonden

Hur man bär saker i Liberia

Mattelektion

Stor stöttar liten

Entusiastiska kids

Samling på skolgården

Dags att gå till skolan

Uppställning i klassen

 

Kidsen i Step of Faith gillar filmkameran

Det är sällan långt till skratten i Liberia. Så här glatt blev det när kidsen vid skolan Step of Faith fick syn på bildskärmen med sig själva när jag filmade. En kille var ledsen, han tyckte jag var läskigt vit.

Skolan vid skolan Step of Faith i Nyanford utanför Monrovia ligger intill en risplantage. Utbildningsfonden hjälpte 2013/2014 till med att färdigställa en påbörjad byggnad med provisoriskt läckande tak och ofärdiga väggar. Om ett tak läcker som ett såll kan en liten insats göra stor insats. När det regnar i Liberia vräker det fullkomligen ner. Om det regnar in är skolmiljön farlig för barnen och då stängdes skolan ofta istället.

Jag gjorde ett oanmält besök i torsdags 27/4 2017. Rektorn var iväg på ärenden men lärarna guidade mig på skolan under ledning av Ms Charlesetta Banks. Hon berättade att skolan har ca 300 elever från förskola till klass 8 där de flesta går i de lägre årskurserna. Det var bra att se vår skolmiljöförbättring – även om det är är enkla förhållanden.

Sen kom det fram en äldre man vid namn Morresey Zando som jobbat på LAMCO som var ett stort gruvprojekt i landet med svenskt engagemang. Han hade jobbat på järnvägen och ville att jag skulle hälsa till alla. LAMCO har oerhört gott anseende. Det beskrivs av många som symbolen för en bättre tid i Liberias historia.

/Peter Henning åt Utbildningsfonden

New Life används nu även på kvällen – återbesök

Hos New Life en bit utanför barntäta Monrovia byggde vi en helt ny skola och försåg dem med skolmaterial 2014. I april 2015 gjorde vi en anmäld inspektion som gick bra. Igår 28:e april 2017 hälsade jag på med ett oanmält besök, utan lokala partnern som hjälpte oss bygga skolan. Det finns en poäng med att inte anmäla. I Liberia är lärarna bara närvarande ca 50-60% av lektionerna. Ofta beroende på att de måste ha ett andra jobb eftersom skolorna betalar löner oregelbundet för att eleverna inte kan betala etc. Rektorn William Barjebo var på plats och tog glatt emot mig och skolundervisningen var i full gång, vilket i Liberia betyder ett oerhört högt ljud som sprids från alla klassrummen.

Elever på skolgården på New Life

New Life hade innan den nya skolan byggdes 250 elever. När läsåret 2016/2017 började hade skolan drygt 1200 elever. En fantastisk ökning som skedde direkt efter skolan var klar och som vi såg vid besöket 2015, men som tack och lov även bestått. Ökningen berodde på att allt fler i området börjat gå överhuvudtaget och att vissa elever inte behövt gå långt till skolor längre bort. Skolan myllrade av nyfikna elever.

I slutet på läsåret gick nu 904 elever i skolan. Ett tyvärr relativt sett bra resultat. Av de som slutar har 85% inte råd att betala den skolavgift på 35:-/mån som de billigare skolorna har och 15% hade flyttat.

New Life har barn i åldrarna från 4 – 18 år. Förra året var några av de första klara med gymnasiet. 14 elever tog den sk WAEC-examen. Det är en gemensamt koordinerad examen över Västafrikas länder. Av de 14 elever som tog examen godkändes elva – också ett bra resultat för skolan. Årets årskull med utgångselever har 37 elever som ska ta sin examen senare i maj – vi håller tummarna att det går bra för dem. Ett stort problem i Liberia är att så få går i skolan i de högre årskullarna och kan ta sig vidare till universitetet, många hoppar av i början på tonåren.

Jag såg också glatt en ny skylt som inte fanns tidigare ”Computer Lab”. Tyvärr var det bara några äldre datorer i en hylla som inte användes. Att lära sig använda dator kan vara svårt ändå. Tror inte de gamla ”burkarna” gör det lättare om de ens går att starta.

Den fina byggnaden används nu i ”treskift” !!  Skolan har morgon-, eftermiddags- och nu även kvällsundervisning vilket var en nyhet. Att ha olika pass gör att fler går i skolan överhuvudtaget. Om man måste jobba för att tjäna pengar till sin familj på t ex morgonmarknaden så funkar det bara att gå i skolan på eftermiddagen. På kvällen går ca 200 elever varav 120 är vuxna som inte är skriv&läskunniga och som jobbar på dagarna. Att skolbyggnaden nyttjas kvällstid på det sättet var nytt och oerhört glädjande att förstå.

Liberia är becksvart på kvällen, men skolan fixar belysning kvällstid med en liten bensindriven elgenerator, som tyvärr är ett oerhört dyrt sätt att få ström. Liberia är ett av de minst elektrifierade länderna i världen. Bara några procent har ström där de bor. I de få delar som får ström är den flera gånger dyrare än i Sverige. Och man har en BNP som är 100 ggr mindre än i Sverige. Tänk på det om du tycker el är dyrt i Sverige. Men vissa av utkanterna av Monrovia ska få el i alla fall och under nästa år hoppas New Life på att de kan slippa sin generator.

Det var oerhört fint att få se skolan vi byggde 2014 i full användning från morgon till kväll. En Liberiansk vän sa att ”det som är så bra med nya skolbyggnader är att det ni betalade, betalas igen och till nytta för fler och fler elever, år efter år. ”Den totala kostnaden för den nya skolan på New Life var då drygt 100 000 svenska kronor. Alla givare kan vara stolta över den effekt som deras insats gav då och fortsätter att ge varje dag. Jag tackade skolans personal å Utbildningsfondens vägnar för att de skött om vår gåva på ett så bra sätt.

/Peter Henning åt Utbildningsfonden, maj-2015

Statusuppdatering maj-2017

Skolan besöktes vid ett återbesök 2017 som rapporterats här. Bl a hade skolan nu även kvällsundervisning.