Idag var vår driver Morris uppe kl 0430, för att hämta Momolu 0530 och sist till mig som hade rena sovmorgon med hämtning strax innan kl 07. Sen åkte vi iväg till Margibi County, ca 2h från huvudstaden. På vägen händer det stora saker som bl a alla vi skattebetalade svenskar kan ta åt oss äran via SIDA. En riktigt bra väg byggdes för fullt med febril aktivitet genom en stor del av Liberia. Om man tror det är viktigt förstår man nog ändå inte vilken skillnad en väg kan göra. Morris berättade att i vissa avlägsna delar kostar bensinen 4 ggr mer än i huvudstaden pga transportkostnaden. Ca 5kr/liter i huvudstaden, med BNP på ca 9 kr/dag. Skulle bli dålig stämning om det var så hemma – skulle med BNP köpkraftskalibrering motsvara mellan 500kr och 2000kr/liter.  Då ruttnar riset eftersom man inte kan få det till marknaden med köpare. Så då slutar det med import från Indien. Det är exempel på vad en väg betyder.

Jag erkänner. Efter att ha träffat flera tusen elever på 7 dagar, reviderat massa böcker med siffor så blir man svindlande yr. Yr av entusiasmen som delas när skolan laddat för besök. Yr över varje glatt leende och samtidigt att tänka vilka enorma utmaningar de har nu och framåt. Enklast är att titta på byggnader och de skolförbättringar vi gjort och fatta vilken brutal skillnad vi gjort ihop. På Dominic Hena med 1310 elever (om de står bredvid varandra är det 1.3 km barn…) byttes taket på byggnaderna för totalt ca 50 tusen. Nu behöver inte skolan stänga när det regnar. Från Maj till November regnar det väl 10 ggr mer än hemma på ett år, rejäla duschar ofta varje dag. Sen har de bänkar, tavlor och läroböcker som lärarna sköter om som sina egna barn. Försökte pigga upp mig i ansiktet i värmen i tvätthinken idag med en handtvätt som står överallt utan att tänka på att det är Klorin. Så nu är jag ren där med  – blekare än nånsin som liberianerna sa glatt.

Idag var vi även på skolorna Benla och Calvary i regionen. Ännu mera kids och personal som var överväldigade av de upplyft de fått i skolorna. Benla med 234 elever hade fått ett lite påbörjat hus färdigställt. Calvary med 477 elever fick också ett nytt tak. Båda fick skolbänkar, tavlor och böcker.

Vår lokala partner Momolu uppskattade att vi förbättrat skoltillvaron för flera tusen barn och säkert hundra anställda för några hundra tusen svenska kronor. Framförallt sa han att det kommer gynna alla elever i flera år på de skolorna. Ska sammanställa det när här när jag siffrorna landat.

Sen som om inte ovan räckte har vi idag säkert träffat totalt 10 representanter för lokala samhällen i Margibi som var i värsta Ebola-zonen, t o m landshövdningen. Det var t ex isolerade byar med 22 döda var i karantän utan mat – då ris, olja, hinkar och klorin. Då kom Momolu och teamet när ingen annan gjorde det. Då blir man populär. Fick se i verkligheten många av de platser som teamet ”bombade” oss med foton från under utdelningen.

Om jag bara kunde sprida en bråkdel av det jag fick uppleva den här veckan till alla som stöttar, både de som stötta skolorna och Ebola-projektet. En dag kommer tekniken göra det möjligt att bättre direktsända besök, liveöversätta och för fler att hänga på och åka och uppleva det härliga folket och landet.

Imorgon är det ett möte med en affärsman för att höra mer vad som händer utanför skolvärlden. Sen summeringsmöte med lokala partnern Multiservice och på kvällen får jag åka hem. Det är lyx.