Etikettarkiv: Koilahun

Egenutbildning igång av lärare under Covid-19- mha RACHEL

Nu är egenutbildningen av lärare i full gång på tre stycken skolor i Lofa (Lukasu, F Bambayan och Koilahun). Lärarna följer ett eget veckoschema där de lär sig både att använda datoriserade undervisningen bättre med sina elever framåt, samtidigt som de även förbättrar sig i olika kunskapsområden. I de tomma skolorna sitter nu lärare på säkert fysiskt avstånd och studerar. Programmet pågår i 8 veckor, nu är andra veckan i full gång. Varje vecka görs uppföljning och egenutvärdering av lärarna. Så här kan det se ut när en lärare summerar sin vecka.

Tack för gåvor under senaste perioden till det här projektet!
Immi Adamsson, JOHAN HANZE, ANNA CARIN ÖSTLUND, JOHAN GRUNDSTRÖM ERIKSSON, CARINA LARSSON, Marko Rämö, Petter Börsum, Roger Häggqvist, THOMAS JOHANNESSON, Stefan Forsmark, Anna-Brita Henning

Skolutvärdering-lärare-Rachel

 

Besök på årets fina projekt i Lofa

Nu har vi haft ett antal händelserika dagar som det lätt blir i Liberia. Här kommer en summering av status på projekten. Deltagare på besöket var Stefan Forsmark, Anders Forsmark, Mats Oretorp, Petter Börsum (Visinge Consulting AB) och Peter Henning (Youni AB). 27/1-30/1 besöktes skolorna Koilahun, Sigisu, Pasolahun, F Bambayan, Bolahun High och Lukasu. Besöken finansierades av besökarna och inte av Utbildningsfonden.

Huvudbudskapet är att det gått bra! Förbättringsmöjligheter finns såklart, men vi är generellt mycket nöjda med det teamet på plats gör för pengarna och den nytta det ger alla som berörs. I år har vi gjort nya typer av projekt, då känns det extra glädjande att det funkat bra.

En summering över projekten

  • Av 3 st brunnar var 2 st klara, en nästan klar. Den sista hade teamet på plats stoppat, eftersom det varit för dålig sand till cementen. Leverantören gör just nu om de cementringarna. Brunnarna handgrävs. Det känns som ett tufft jobb. Sen gjuts cementringar som släpps ner längs hålet. Handpumpen med rör monteras, det gjuts runt brunnen och sätts upp ett staket. Vi testade vattnet i Lukasu. Det hade lite cementsmak som bonus fortfarande. Det måste pumpas ur lite mer. Barnen var glada vid pumpen!

Lukasu students at water pump

  • 3 st skolor hade fått större solceller med 3*300W-paneler per skola, plus ett par stora batterier och inverters. På 2 st skolor såg vi att panelerna inte satts i bästa riktningen. Den unga solcellsteknikern ska justera det. Allt var inköpt och installerat lokalt med bra pris/prestanda. Vi såg att skolorna inte lärt sig vad controllers innehåll betydde, så där fick de lite bakläxa och skulle be materialleverantören gå igenom den delen med resp skola.

Solar system on Lukasu school

  • De mindre solcellssystem som köptes i våras finns nu på totalt 11 st skolor. ”Dealen” är att de ska starta kvällsundervisning för vuxna som motprestation. Det har skett på härliga 10 st skolor so far. Ca 300 st vuxna går i de kvällsklasserna nu. Vi träffade tre grupper. Det var imponerade att se och förstå vad det kan betyda att känna igen sitt namn, inte be annan skriva det, att förstå vad barnen egentligen gör i skolan och vad barnens läxa är. Det ger en stolthet i att man försöker trots sin ålder, som även inspirerar hela familjen inkl barnen. Det var intressant att se att ca 75% var kvinnor på kvällsundervisningen. Vi har låtit kvällsundervisningen vara fri och gett ett mindre bidrag på 700kr/skola/månad för att kompensera läraren. Skolorna används mer tid över dygnet och hjälper allt fler.

Nightschool group at F Bambayan

Night school for adults at F Bambayan, ”the light is in town”

  • Drygt 200 st barn i Lofa-skolorna har bekräftats att inte ha ekonomisk möjlighet att betala skolavgiften. De var nu tillbaks i skolorna efter att vi införde stipendium för dem på 300kr/barn/år inkl skoluniform. Det ger också viktig förstärkning av kassan till resp skola och deras lärarlöner som alltid är tight att klara. Vi bedömer att det är en insats som kan behöva att vara permanent, även om det är viktigt att hålla det till en liten grupp, så resten förstår att de måste betala. Det är skolavgifterna som ger lärarlöner, här finns inget skattestöd eller ”skolpeng”.

Student representing scholarship students holding speech at Lukasu

  • Sist – men inte minst – så var vi med och kollade på den stora utbildningsinsats på två veckor som startade samma vecka. Det lilla elektroniska biblioteket RACHEL är fullmatad med utbildningsmaterial (läs mer här) ska användas med de total 34 st datorer vi inskaffat till 3 st skolor. Utbildningsministeriets ansvarige i Lofa County invigde och var entusiastisk. Han (och vi) tryckte hårt på att det nu var upp till lärare och elever att nyttja och visa nyttan. Det finns inte ens i Monrovia som han sa ”it is jumping over Monrovia all the way to villages in Lofa”. En lokal utbildningspartner I.E.L. som använt lösningen i 4 år med bra resultat, gjorde en mycket proffsig utbildning med tre kursledare. Läs mer om vad det gjort tidigare här. Av ca 30 st lärare hade många inte använt dator. Dvs det behövdes först en enkel kurs i datorhantering. RACHEL kommer även delvis få nyttjas av kringliggande skolor på helger etc. Så totalt var det representanter från 10 st skolor med på 3 dagars introkurs. Kursvecka två med lärare+elever sker just nu på resp skola. Det ska bli oerhört intressant att se om/hur det kan förbättra utbildningsnivån. Glädjen lokalt hade i alla fall inga gränser. Entusiasmen steg när de såg allt innehåll som fanns i RACHEL. Ingen ville ta rast under utbildningen. Vi planerar att anlita teamet från I.E.L för fortsatt stöd med implementeringen.

RACHEL training at F Bambayan by I.E.L team for teachers

  • Vi har även donerat en RACHEL till Paynesville utanför Monrovia, där den ska användas i gymnasieskolmiljö utan datorer. Där har de flesta barnen smartphones som kan användas som access. Rektorn där sa att det blir bra för studenterna att kunna göra något annat än foto, musik och facebook  med mobilen. Det blir en liten separat pilot i sig till en kostnad av totalt ca 10.000:- för hårdvara och utbildning. Den kommer användas i olika projekt där.

Övriga huvudobservationer

  • Flera skolor har på eget initiativ startat odlingar i anslutning till skolorna. För utbildning och även med tanken att det ska ge viss inkomst tillbaks till skolan. Ett par skolor vill expandera det.
  • Det är mycket beklämmande att se hur få tjejer det är i de högre årskurserna. Det är något vi vill göra något åt. (Jämför att det var 75% kvinnor i vuxenkvällsutbildningen). En idé från oss som besökte var att göra skolundervisningen t o m gratis för tjejer fr o m åk 7. Något som får diskuteras vidare. Grundorsakerna är att föräldrar kulturellt inte ser att de vill/kan betala, utan hellre ser att äldre tjejerna nu ska hjälpa istället för kosta. Ca 400:-/år/flicka känns som något som vore en bra satsning om det kan förändra. När vi pratade med de tjejer som var på plats i skolan om det, så trodde de att det skulle kunna få fler tjejer att fortsätta i skolan längre.
  • Flera skolor har visat intresse att hantera hela gymnasiet. Skolorna når idag till motsvarande klass 10. Idag slutar de, eftersom de inte kan flytta till en huvudort där de kan gå klart gymnasiet (motsvarande grade 12). Det kom också önskan om vi kan hjälpa att bygga ut skolorna mer. Vi har sagt att skolorna får kombinera klasser (de högsta nivåernas klasser är små) och att kanske RACHEL kan vara ett sätt att klara mer avancerad undervisning. Dvs det är upp till skolorna att nyttja sina resurser fullt om de kan och vill göra det. Vi rekommenderade även att se på möjligheten att blanda förmiddags- och eftermiddagsundervisning om lokalerna inte räcker till.
  • Ett klassrum i tre stycken skolor har byggts om till datorsalar. Där finns nu galler för fönster och en ståldörr. Datorerna kommer förvaras i ett gediget plåtskåp som byggts av en lokal bilmek. Det var inte så snyggt, men stadiga grejjor som kommer gjutas fast i golvet med.
  • Dessa skolor är community-ägda. Vår lokala partner Multiservices stöttar skolorna med kunskap och stöd genom de projekt vi beställer som de levererar. Ibland blir Multiservices för mycket profilerat kring skolorna. Vi för en dialog med dem så det blir tydligt vem som äger, gör och syns var etc.

Bra start på 2020 för projekten !

Glada nyheter från arbetena med projekten! Alla tre brunnar har hittat vatten och är snart klara, Två av tre skolor har installerat de större solcellsanläggningar som ska klara att försörja en datorsal, den tredje solanläggningen blir klar i veckan. Allt är gjort av lokal liberiansk personal från regionen. Stipendieprogrammen var på plats direkt innan jul, så alla dessa kids är på plats i skolorna! Spana in hur en brunn kan se ut om man ber om ett foto 🙂

Hand dug well finding water (photo: Blama Kollie)

I slutet på januari ska tre skolor installera och personal utbildas i en spännande teknisk lösning som vi hoppas ska hjälpa att lyfta utbildningsnivån. Vi siktar på att i stort kopiera det upplägg som en organisation gjort i en annan del av Liberia. De har nått bra resultat, även om man får vara beredd att det tar lite tid. Läs mer här: https://iei3c.org/does-it-work/ Utbildningen kommer göras av 3 liberianska personer från det team i Sinoe county som länken ovan berättar om. En liten server är fullmatad med Wikipedia, videoutbildningar som Khan Academy, träning för Liberianska nationella prov och mycket mycket mer. Allt tillgängligt utan behov av internet.  Erfarenheterna har varit att de kan ta ett par år innan effekten verkligen ses, men sen har nyttan varit mycket stor.

I månadsskiftet januari-februari kommer även flera personer som stöttar organisationen att åka ner för att besöka skolor och projekten. Besöken finansieras av resenärerna själva.

Koilahun school solar (photo: Padeh Cole)

Senaste perioden tackar vi för gåvor från Olle Loeb, Kjell Oretorp, Staffan och Christina Planck, Gösta Henning, Anna-Brita Henning, Magnus Andersson, Lina Hillström,  Brita Planck, David Oretorp, Tobias Oretorp, Anna Seefeldt, Charlotta Bladh.

Vi tackar också alla sponsorer och givare med extra stora stöd för nya stöd för projekten 2020.

 

 

 

Vad hände för 1 175 590:- under 2019 ?

Utbildningsfonden tackar alla sina givare för fantastiska 1 086 583:- hittills under året.  
1 175 590:- har i år använts till våra projekt lokalt i Liberia.

Ytterligare 1648:- har betalats in av en givare för att täcka våra oundvikliga kostnader
för swish & bank i Sverige enligt våra stadgar.
Har du inte shoppat klart julklapparna än?  -Bra 🙂  
-Swisha: 123 618 18 20/Bankgiro: 876-6834
-Ladda ner gåvobevis  https://utbildningsfonden.org/gavobevis/

I januari 2019 besöktes och inspekterades (separat finansierat) flera av de projekt som vi startade under 2018 dvs Kolahun Elementary Public School med drygt 900 studenter, som renoverats inkl takbyte, Bolahun, Public High med drygt 1000 studenter, som renoverats inkl takbyte, samt då pågående projektet i Koilahun (Tekpelebu) med en helt ny skola med 9 klassrum i området. Besöket leddes av Utbildningsfondens största givare Tedde Jeansson Sr, som var åter i Liberia där han startade sin jobbkarriär 61 (!) år tidigare vilket möttes av stor glädje lokalt.

The paramount chief welcoming a friend from ”the end of the world”

Under våren färdigställdes Koilahun och i september slutinspekterades skolan. Projektet gick bra och höll budget. Se vad fin den är. Platsen valdes av lokala representanter och stödjer ett antal mindre byar/platser som Bolay-bengu, Tongorlahun, Tenkpelebu, Koilahun #1, Koilahun #2, Tawalahun, Balomah, Loliahun, Kortuvelelah. Just nu går 336 elever i skolan med 12 lärare. En enorm förändring där.

New Koilahuhn – Tekpelebu School, ready spring 2019

Liberia är ett av världens 10 fattigaste länder. Det betyder i princip att man har 1% av vår BNP i Sverige. De har ca 10:-/dag, vi har ca 1000:-/dag. Under 2019 har tyvärr landets ekonomi försämrats ytterligare. Det är svårt att veta säkert vad det beror på, men råvarupriser, problem med skördar och även hela landets politiska läge är orsaker som nämns.

Glada elever trots utmaningar

Vid skolstarten i höstas var det tydligt i hela landet att skolor hade färre elever än tidigare eftersom föräldrar inte har råd att låta sina barn gå i skolan. Vid ett besök tidigare i höstas kunde vi också se att de skolor vi byggt hade lägre elevunderlag (ca 10-20%). Dessutom är var flera byar isolerade under regnperioden. Vi har analyserat och beslutat att vi i år inte bygger någon ytterligare skola initialt, utan först fokuserar på att säkra att eleverna stannar i /kommer tillbaka till skolorna och att lärare får sina löner & är på plats. Vi satsar även på en del andra kvalitetshöjande åtgärder och att skolorna även används kvällstid.

Under hösten har vi installerat solcellsutrustningar på 9 st skolor, varav kvällsundervisning redan är igång på 5 st skolor för avhoppade unga eller vuxna som vill lära sig läsa eller lära sig mer. Ljus är såklart en förutsättning för att kvällsundervisning ska kunna ske.  Solcellsutrustningarna installerades av lokal ung teknisk personal från Lofa och utrustningen var finansierad av 50/50 av Utbildningsfonden & Svenska Ingenjörer utan Gränser. Den levererades in i landet med hjälp av tyska organisationen Endev. Det är en stor sak när ”the light is in our village”. Ännu större är när skolan har elever kvällstid. Just nu går 115 st vuxna i fina belysta lokaler och lär sig kvällstid. Fler ska det bli !

Kvällsundervisning för vuxna med solcellsljus på plats. Skolan används kvällstid.

Vi fick kompletterande stöd i december till totalt ca 160 elever stipendium, för att få tillbaks dem till skolan. Eleverna har valts ut beroende på deras situation. De elever som får stipendier har typisk bara en försörjande förälder (oftast mamma). Varje familjs behov har undersökts och dokumenterats. Förutom det viktiga i att barnen går i skolan, så ger det också skolorna en till basintäkt som är viktig för lärarlönerna. Ett skolstipendium på 300kr räcker till skolavgifter och enkel skoluniform för ett barn i ett år. En lärare tjänar mellan 300-600kr/mån.

Vi har startat projekt för att installera 3 st brunnar i skolor där det inte finns vatten inom räckhåll eller bäckvatten används. Brist på vatten är såklart en usel förutsättning för undervisning och att dricka bäckvatten är farligt. Brunnarna ska bli klara tidigt i vår. Så här såg den nuvarande vattentäkterna ut i Koilahun.

Momolu vid skolbarnens vattenkälla i Koilahun. Vacker, men inte så lockande som vattentäkt.

I skolorna finns läroböcker, skoltavlor etc. Det finns inte kompletterande undervisningshjälp som bibliotek eller datorer med internet etc. Vi har i år startat ett projekt för att införa en spännande lösning till 3 st skolor (initialt) som inte har access till internet på avlägsna platser. Projekten ska bli klara under våren (eller rättare sagt torrperioden). En liten dator ”Rachel” matas full med tusentals timmar videoundervisning t ex KhanAcademy, Wikipedia, och massa annat undervisningsmaterial. Den gör det möjligt att – utan internetaccess- ha en massa bra extraundervisning och källor liknande ett bibliotek. Mer utbildningsmöjligheter även för lärarna. Som energiförsörning sätter vi upp starkare solceller på skoltaket och med lite extra batteri till kvällsundervisningen. Allt accessas i enkla datorer eller surfplattor. Rachel används på en massa platser i världen med gott resultat. För införandet ska vi samarbeta med en lokal organisation i Liberia som gjort det tidigare.

Tack….

Vi är mycket stolta över den blandning av stabila årliga huvudgivare som ger extra stora stöd, alla de givare som stöttar våra insamlingar löpande och andra som bistår med råd. Liberia har BNP på ca 10:-/dag. Då blir alla gåvor stora, när de hanteras väl. Förutom ovärderlig skolmiljö och hopp, blir våra projekt oerhört viktiga injektioner i lokala ekonomin med många arbetstillfällen inom projekten.

Vi tackar först vår viktiga lokala partner Multiservices under ledning av Momolu Vannie, som får allt ovan att hända i en stark förankring och stort deltagande av alla i lokala byarna. Tider och budgetar håller generellt bra, vilket är strongt gjort i den miljön. När man ska driva projekt i Liberia så hjälper det mycket att lotsas i olika frågeställningar, tips, råd etc. Här vill vi i år tacka Agnes Nilsson, Paynesvilles borgmästare Pam Belcher-Taylor, Utrikesministern Mr Findley, Brussels Airlines, MAF Flight services, EnDev Liberia, Elisabeth Hårleman m fl för allehanda tips och hjälp på vägen.

Sist, ett stort tack till Utbildninggsfondens sponsorer och huvudgivare som stöttar generöst (ca 90% av årliga stödet) och med stort engagemang i det vi alla gör tillsammans !
Tack ! Tedde Jeansson Sr, Erik Mitteregger, Mittkap AB gm Max Mitteregger, Largus AB gm Erik Salén, Stefan Forsmark, Youni AB gm Peter Henning, Mats Oretorp, Visinge Consulting AB gm Petter Börsum, Liisa Kiviloog

Vi önskar alla en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År !

Rapport besök Lofa Sept-2019

Här kommer en rapport från besöket i Liberia (Peter Henning-egenfinansierad resa). Det var första gången som vi var på plats i regnperioden, när skolorna i Liberia startar upp sin termin och när nya projekt föreslås. Läget i Liberia är ansträngt, ekonomi är mycket sämre, vilket inte är bra om man redan var ett av världens tio fattigaste länder. Det ekonomiska läget påverkar även föräldrars förmåga att sätta barnen i skolan. Föräldrar har helt enkelt ännu mindre pengar. Terminen börjar med en registreringsperiod i hela landet. Alldeles för få elever har registrerat sig, så den har regeringen nu förlängt.  

Vi ser även låga registreringar i de skolor vi byggt. Det är community-ägda skolor med en – med lokala mått mätt – låg skolavgift som använts. Totala kostnaden för en förälder är 200-500:-/år, från lägre till högre klasser, för skolgången på de skolor vi byggt.

Här kommer en rapport. Vi kommer gå igenom det i styrelsen och bedöma vilka projekt vi vill och kan göra – beroende på finansieringsläget. Grundplanen med resan var att:

  • Besöka 5 st av de skolor vi byggt. Vid besöken lära mer av hur det funkar i starten av terminerna.
  • Delta och observera distribution av bas-solel/belysning som handlades i våras (50/50 finansierat av Utbildningsfonden och Svenska Ingenjörer Utan Gränser).
  • Besöka minst ett par av de föreslagna nya skolbyggnaderna som vi kanske ska bygga

Planen höll delvis, men en hel del annat intressant kom till. Tar resan lite kort per dag.

Senaste projekt fina Koilahun-skolan som blev klar innan sommaren, nu startar den upp för terminen

Lördag 14/9: Träffade ledarteamet på plats Momolu och Oscar och planerade upp veckan. Vägarna i Lofa har varit oerhört dåliga i år, så vi konstaterade snabbt att två skolor (Sigisu och Pasolahun) just nu låg helt isolerade, efter rejäla skyfall senaste tiden. Så besök där kunde vi glömma. Varje månad på regnperioden är som 1.5 års regn i Stockholm. Solcellsgrejjorna var dessutom inspärrade i Monrovia, så planen att åka på söndag fick flyttas till på måndagen.

Havet utanför Monrovia – regnet på väg in

Söndag 15/9: Inregnad på hotellet, ganska vilsamt för en semestrande familjefar. På kvällen träffade jag en ung libanesisk kille som tar det vackraste naturfotona i Liberia inkl drönarfoton från olika delar av landet. Om någon vill kolla hans bilder, så finns han på Facebook och Instagram under namnet Rami Ramitto.

Måndag 16/9: Avfärd 07.00 för att först tanka och hämta solcellspaketen från Fosera hos organisationen Endev som hjälpte oss att köpa och få det i landet. Paketen saknade en del praktiska grejjor. Dessutom var de större än vad teamet trodde. Så teamet ägnade några timmar att packa om i bilen, shoppa i bra välsorterade libanesiska järnhandlare och mindre fancy Liberianska stålhandlare som skulle hjälpa dem att preppa en ställning för panelerna.  Vid lunch bar det iväg mot Lofa i nordvästra Liberia. Första halvan är fantastiskt fin asfalterad väg, kolla in bilden. Sen är det tvärtom.

Fina vägen mellan Gbarnga och Monrovia, halva vägen till Lofa. Finansierat av världsbanken inkl SIDA.

Men efter Gbarnga börjar eländet. Nu byggs det för att göra bättre väg. Fram till Zorzor var det segt. Efter Zorzor var det riktigt illa. Drivern var proffsig och visste hur man kör i en halv meter gyttja, eller ner i några meter djupa regnhål. Det blev mörkt och ännu mer spännande. När vi inte mött någon bil på länge kändes det sådär. Alla stannar och tipsar varandra. Efter lite omvägar så var vi framme möra vid midnatt, 11h senare. Men glada att inte sova över i nåt hål, där många andra fastnat. Vi checkade in på guesthouset i Voinjama sent på kvällen.

När Lofa River – gränsen till Lofa – ser ut så här ska man ana oråd….

Tisdag 17/9: På morgonen i Voinjama insåg vi att bensinen var slut på macken Total. De är de vars bensin man litar på. Så vi tog grannmacken, eftersom det kändes bättre än ingen soppa alls. Priset var inte helt oväntat lite dyrare än vanligt. Ett rykte som kommer regelbundet är att landet inte har någon bensin kvar. Om det händer blir det nog oroligt fort. Vi träffade en ung lokal solcellsinstallatör som skulle sätta upp enkla anläggningar (varje kit ger två klassrum) med takinstallation, kabeldragning, belysning, kopplare etc.

Nyfiken teknikintresserad kille som undrade vad det var i lådan – ”solar light in a box”

Innan vi åkte till Lukasu, var de tvungna att justera solcellställningen köpts material till i Monrovia. Det fixades hos bilmeken i Kolahun. Där jobbade bl a de som borde gå i skolan med en lokal dålig säkerhetsnivå.

Bilmeken i Kolahun justerar hålfästen i aluminiumramarna till panelerna

I Lukasu såg skolan fin ut och vi hade bra möten med administrationen. Det var ordning och redan i dokumentationen – om än enkelt. Men vi såg hur antalet registrerade elever var lågt. Lägre än vi befarat. Likviditeten i familjerna är usel i slutet på regnperioden om man är jordbrukare. I år har massa varor blivit dyrare. Många måste spara för att ha frön till sådden och när man är hungrig kommer skolan lite längre ner i prion. Man har inte en vana att planera så mycket heller. Krasst ska man vara igång med en skörd, för att få den klar i Oktober. Sen ska man torka och förvara den. Och få igång nästa skörd inkl frön så man håller igång farmen, men det funkar inte alltid, eftersom den första skörden kan säljas i november eller december. Så här missar man ofta ett par månader, i väntan på att sälja första skörden innan sådden till nästa kan finansieras. Så man ska spara i ladorna under ett halvt års tid innan till skolpengen ska fram i september. Det är inte deras starka sida. Kanske inte så lätt heller, när man har så lite. Och har man ingen skolpeng, så blir det inte bra bland lärarna.

Under förra året lyckade teamet på plats hjälpa skolorna att få ut lärare med högre utbildning än tidigare. Deras mål har varit att förbättra undervisningen. Det har funkat mycket tack vare de fina skolbyggnader som finns. Som är grundtänket i vår modell. Förra året kunde de generellt betalas hyfsat om än inte ännu enligt tänkta löner. En rektor toppar med 1000SEK/mån och sen går det ner till ca 600:-/mån om man har en College-utb, ner till 300:-/mån om man är har high skolexamen och utbildar i de lägre klasserna. Totalkostnaden a för en förälder är mellan 190-550:-/år, beroende på skola och årskurs. I Lukasu finns en önskan om att utöka verksamheten för att hantera high school med. För att flera ska kunna gå i regionen. Annars måste barnen flytta till Kolahun, 2h med bil bort. Det fixar bara få. Så det är inte så många som gör det. Det är ett förslag vi överväger att stötta. Ett sätt att visa att om man sköter sig kan saker bli ännu bättre.

Solcellsmaterialet lämnades på plats, för att installatören skulle kunna åka MC dit och fixa på torsdag. Att få ljus är mäktigt. Nu handlade förankringen om ansvaret för att ta hand om anläggningen, t ex att batteridelen tas från skolan till rektors ansvar varje dag, så den inte kan stjälas.

På eftermiddagen besökte vi samhället Sosolahun, som är ett kandidatprojekt. Eftersom Momolu och teamet hade varit där och rekat tidigare under året hade de vädrat morgonluft. En av budskapen som alltid ingår i diskussionen är vad samhället själva kan bidra med vid ett eventuellt byggande. I Sosolahun låg nu mängder av handhackad sten och från bäcken framburen sand överallt i högar framför olika hus. Alla hade fått en uppgift i varje by att göra sitt beting och ta det dit. Man värmer stora stenar med eld, sen slår man med slägga. En imponerande uppslutning och smart drag. Sosolahun är en kandidat till projekt när regnperioden slutat. En plats blir kandidat till ett projekt om de har en ordnad community, usel skolbyggnad idag, har ett strategiskt fysisk placering så de kan fånga in många mindre byar runt den och om det finns ett stark engagemang för projektet.

Handkrossade stenar låg överallt i byn utanför husen, som bidrag till om en skola ska byggas.

Så här handknackar man stenar. Undrar hur många mantimmar som låg bakom alla fina stenhögar i byn.

Vi satt med ansvariga representanter för de olika byarna i upptagningsområdet och diskuterade. Vid diskussionen fick alla tydligt ta ställning till sitt deltagande och att de ska prioritera barnens skolgång om det kommer byggas en skola. Paramount chiefen tvingade alla var och en att avge sitt löfte. Inga garantier, men viktigt att löftena har getts av de ansvariga per by varit där, ifall ett projekt beslutas.

 

Momolu förankrar vad det innebär, ifall de skulle byggas en skola i Sosolahun.

Här är marken som de dedikerat och börjat röja för en skola. På en fin höjd bredvid en fotbollsplan som kidsen kan drömma sig bort mot på lektionerna 😉

Höjden mellan fotbollsplanen och trädlinjen är röjd för att kunna bygga en skola på.

Onsdagen 18/9: Frukost på Kolahuns guesthouse består av kokade carb´s i form av edo, sweet potato och med en mustig gryta. Allt efter den sköna hinken med koldoftande varmvatten. Förmiddagen var vi på ”flaggskeppskolan F Bambayan”. Den skolan som nu har flest och bäst utbildade i regionen och som spöade alla skolor i regionen i ”quiz contest” förra året. Även här var antalet registrerade lågt. Det är den dyraste skolan med skolkostnader på 240-560:- elev och år, eftersom de har bäst utbildade lärarna. Men kostnaden är lägre än andra skolor i regionen. Vi hälsade på i klasserna och gick igenom skolans administration.

Momolu frågar en klass i F Bamba om vem som ska bli bäst i klassen i år, ingen svensk klass skulle ha samma optimism.

Glädjen var stor under dagen när ”the current”, eller ”the light” installerades under dagen. På kvällen, när becksvarta mörket lagt sig, hade ett antal elever och personalen samlats till en invigning av ljuset. Vi satt i tystnaden… 5-4-3-2-1 och så slog rektorn på ljuset i klassrummet, stort jubel!! Enorm stolthet. Som en elev sa ”tonight rumours will be all over town, all will know that F Bamba has the current”. Innan hade vi rett ut ansvaret för att hantera anläggningen och de bekräftade att det kommer etableras kvällsundervisning för vuxna. Men vid besöket kom även fram att man tror att ”drop-outs” från olika klasser kan vilja börja igen och då kvällstid. Vi kom överens att det ska finnas en mycket låg tuition fee för de som ska ansluta på kvällsundervisningen, mellan 50-200:- per år. Pengar som kan ge underlag för lite extra till lärarna. På eftermiddagen besökte vi en by som hade en skola som inte funkade. Också ett bra alternativ. Deras hemmabyggda ruckel skulle behöva rivas och en vettig byggnad sättas upp. Fin kväll. Njöt av en lokal öl och ännu lokalare peanuts efter en bra dag. Perfekta dieten för svenska magar.

Ser ni ljuset? The ”light” and ”current” is there! ”All in town will know tonight!”

Torsdag 19/9: Lite trött på edo till frukost…Dags att besöka skolan Koilahun som var halvvägs klar vid senaste besöket. Allt såg jättefint ut, en stor fin skola som nu började användas. Men som på alla ställen, långsam registrering av elever för terminen. Vi pratade länge med nyrekryterade rektorn som verkade bra. Den här skolan är en av platserna där nästa fas lokalt nu är att få in mer bättre lärare med, när fina skolan är på plats.

Koilahun från luften, den blå byggnaden är skolan.

Jag besökte källan där barnen hämtar vatten att dricka. Ingen rolig syn, se bilden nedan. Vi kommer ha med en brun i ”baspaketet” för en skola (idag är det skolan, latrin, skolmaterial, bänkar, böcker mm). Lokalt handgrävda (!) brunnar med installation av handpump och gjutningar. Vi kommer sätta dit brunnar på de tidigare skolorna vi byggt.

Momolu vid skolbarnens vattenkälla. Vacker, men inte så lockande som vattentäkt.

Vår solcellsinstallatör fixade samtidigt upp 3st kit, så 5 klassrum, administrationen och skolgården fick ljus den dagen. Vi kunde inte stanna på ljusshowen på kvällen, eftersom vi skulle vidare och kolla ett nytt projektalternativ på eftermiddagen. Men stoltheten var stor här med!

Johnnys Town (glömde fråga vem Johnny var…) låg längs huvudvägen mellan Voinjama och Kolahun med en egen marknadplats. Just passande nog var det på torsdagar. Då samlas jordbrukare som säljer varor, blandat med proffsförsäljare med plastsaker. Strax utanför marknaden, placerat mellan ett tiotal byar, hade byarna föreslagit att avvara mark för en skola. Just nu var det grön bush där. Vi träffade och pratade med alla ansvariga för byarna som samlats, inkl vanliga diskussioner om det var villiga att ta ansvar etc. Det är ett framtida kandidatprojekt till skolbygge.

Förankringsmöte med chiefs från intilliggande byar vars barn skulle gå i en skola om den byggdes. Lillkillen tröttnade på mötet.

På kvällen vräkte det ner igen. Blixtar slog på himmelen var 5:e sekund under 1h.

Ovädret på väg in över Kolahun.

Ovädret dundrar in vid Kolahuns guesthouse.

Fredag 20/9: Laddad för resa till Monrovia, sugen på annat än edo till frukost. Eftersom det regnat rejält i slutet på veckan, så kändes det lite sådär. De problemplatser vi hade på vägen upp lär inte vara bättre. De var de inte heller. De var riktigt illa.  Första 10 milen tog 8h. Man växlade att fastna och dra upp varandra. Vi fastnade 3 ggr, 2ggr uppdragna mha annan jeep, en gång vinschade. Bilderna nedan säger en del. Många andra bilar fast, inkl stora truckar med last som blockerade, så nya vägar grävdes. Alla hjälpte alla. Men ibland var stämningen sådär, unga män som var tydliga med att de behövde vatten och mat från truckarna. I augusti hade vissa varit fast 1 vecka. 12h senare i Gbarnga firade jag fredagkvällen i baksätet med en flaska öl och jordnötter framme vid asfalten mot Monrovia. 14h senare var vi en tjockt laterit-täckt bil bland alla nytvättade vita suvar i Monrovias hotell. Himla gott med grillad fisk och pommes på kvällen. 

Vår bil fastnar. Vi fick sen hjälp av en bil från andra sidan.

Fast i ett par timmar ett par km senare. En vinsch fick upp oss på banan igen.

Mina nyköpta stövlar var bra, de fastnade nästan när jag skulle fota.

Lördag 21/9: Skrev rapport och njuter av croissanter, havregryn och annat gott på hotellet i Monrovia. Regnet vräker ner, så passar bra.

Söndag 22/9: Möte lokala teamet som driver projekten. Genomgång av ekonomin/underlag på Koilahun-projektet och det senaste med analyser&solcellerna, såg bra ut. Träffade Paynesville borgmästare för att höra mer om ett high school-projekt som lyckats bra. Nya flygplatsen är invigd nu, gamla rucklet är bytt efter typ 50 år. Jättefin! Hemåt!

Nya flygplatsterminalen, den gamla var ett ruckel som varit kvar för länge.

Lite mera bilder längs vägen…

I brist på egen skola längs vägen.

Glada elever

Sosoloahun Town, där vi föreslår att en skola byggs. Muslimer lever bredvid kristna och andra traditioner.

Till höger om bilen är marken som skulle röjas för en eventuell skola i Jonnys Town.

Voinjama. Soppan slut på Total. Kolla hur vår driver Bobbie övervakar tankningen.

På en film dansar han bredvid bilen. När vi var tillbaka på kvällen stod han så igen.

Regnperiodanpassade MC-taxis

 

 

 

 

Skolbyggnaden i Koilahun / Tekpelebu klar ! Möbler återstår.

Nu är den fina skolbyggnaden med 9 st klassrum plus kontor klar i Koilahun. Spana in den fina före-efter bilden! Skolan ligger mycket långt ut på landsbygden (kartlänk här) och kommer hjälpa 9 s k communities som efter sommaren får tillgång till en riktig skola och högstadium. Tack alla som stöttat !!!

Nu ska skolan fyllas med ca 110 skolbänkar som byggs lokalt !

*** FINANSIERINGEN KLAR – TACK ALLA ***
Om du kan och vill stötta så vore det toppen. 
SWISH: 123 618 18 20 eller bankgirot: 876-6834

Bakgrunden till skolbygget och val av plats kan du läsa mer om här.